Resdagboken

Annorlunda möten

Monday 17 June 2019 Maboneng Precinct, Johannesburg, Gauteng, South Africa
  • 122 Views
  • 0 Comments
Report

Johannesburg. De totala motsättningarnas stad. Hoppfull, dystopisk, hatisk, kärleksfull. Allt på samma gång. När jag berättade för folk att jag skulle hit så har alla reagerat med ett varningens finger. Kommenterat att den är allt för farlig för att besöka. De har haft helt rätt men samtidigt helt fel. Jag kom till Johannesburg klockan 07:15 i lördags. Det tog några timmar att komma iväg från flygplatsen. När jag väl kom till hostelet så slängdes jag utan en egentlig egen vilja in på en tour runt området. Denna leddes av en extremt kunnig kille i 30-årsåldern. Allt började i en positiv anda. Området där hostelet ligger är allmänt sett som ett getto men har de senaste tio åren genomgått en transformation. 2009 var det en mångmiljonär och filantrop som börjar köpa upp ett par byggnader för att försöka skapa ett levande område som strävar åt ett Johannesburg där folk bryr sig om sitt område. Han ville skapa ett Johannesburg utan hat. Ett harmoniskt område vars filosofi skulle sprida sig till resten av staden ju längre tiden går. Konstnärer började flytta in och sakta började området förändras. Efter ett tag började en bitterhet lysa igenom guidens berättelser. En bitterhet gentemot segregationen. Gentemot politikernas flathet och gentemot korruptionen. Att folket är lämnade på efterkälken då politikernas egenintressen har företräde. Det hoppet som genomsyrade början av guidningen hade mot slutet bytts mot en hopplöshet. Det var Davids kamp mot Goliat. En Goliat som var en del av systemet. En Goliat som inte går att besegra i en tvekamp. En Goliat som finns överallt och på varje nivå i samhället. I varje blick som möter en vit eller färgad i fel område. I varje korrupt tjänsteman. I varje fördom. I varje historisk oförrätt som fortfarande sitter som en själslig törn i de olika gruppernas gemensamma medvetande. Trots allt så avslutade han touren med hopp. Hopp om att Johannesburg en gång ska bli ett. Bli ett enda folk i samförstånd. En stad där ingen stänger in sig innanför sina grindar. En stad där man ser vita och svarta på samma plats vid alla tider på dygnet. Antagligen inte denna generation. Inte heller nästa. Men någon gång. En för honom uppnåelig utopi.
Senare på kvällen hamnar jag i hostelets bar vilken har funktionen av ett lokalt vattenhål för hostelet boende men även de lokalt boende. Jag hamnar i baren där jag beställer en öl till mig och en annan som bor på hostelet. När vänder mig om med en öl i var hand råkar jag stöta till en man i baren och spiller en mindre mängd öl över honom. Han brister ut i det är hjärtligaste av skratt, peka på mig och säger något på Zulu till bartendern. Jag ber om ursäkt men han fortsätter bara skratta. Han frågar vart jag är ifrån och det visar sig att han har svenska vänner. Han kan några ord och fraser på svenska såsom "skål" och "har du haft en bra dag". Jag går snart tillbaka till gruppen jag satt med. Mannen i baren tycker mycket om whisky och ganska snabbt så tilltar hans onykterhet. Han slår sig ned vid oss för att prata vidare. Den glada sorglösa mannen i medelåldern förbyttes snabbt till en hopplöshetens man. En man som känner sig sviken av samhället. Som hade satt sitt hopp till Nelson Mandela men fortsatt sett fattigdomen, tomheten, korruptionen och en obefintlig framtid för sitt folk. Han ser en enda utväg. Ett krig. Ett slutgiltigt krig för att krossa förtrycket. Ett krig mot de han ser som förtryckare. Med våld göra slut på de strukturer som enligt honom dömer hans folk till fattigdom och misär. Men hans ilska var inte skrämmande. Det var en ilska vars rötter sippade vattnet av hopplöshet. En resignation och frustration över krossade drömmar. Han berövades den värld som verkar så möjligt vid apartheids fall men som vittrade sönder framför hans ögon. Ganska snart tackade han för att vi lyssnat och begav sig hem.
Dagen efter gick jag förbi den lokala närlivsen och blir där hejdad av en pratglad man. Han frågar spontant om jag var lycklig. Innan jag hann svara så berättar han om att i september kommer han gifta sig med den mest underbara kvinnan i världen. Han frågar om jag dricker kaffe. Efter mitt jakande svar så bjöd han upp mig på en kaffe i sin lägenhet som låg precis ovanför butiken. Där möter jag hans blivande fru som till synes var van vid att gäster dök upp utan förvarning. Hon välkomnade mig glatt och frågade direkt om jag vill ha mjölk i kaffet. Jag har aldrig sett en sådan djup kärlek som deras. På ytan såg de bara vansinnigt förälskad ut men deras historia var mer komplicerat än så. De hade mötts i en "four four" (namnet kommer från att oavsett hur många säten det är i dessa bilar så får man alltid "plats" med fyra personer på varje rad) och de visste direkt. Visste direkt att det var de två. En månad senare hade de flyttat ihop vilket för en svensk på sin höjd kan kännas förhastat men i deras kretsar var otänkbart. De är nämligen uppväxta inom kyrkan. De var ogifta och dessutom öppna med att de haft sex. Deras familjer var utom sig av ilska då de inte förstod hur de kunde göra något sådant. Men paret kunde inte hejda sig. De ville det här och lät sig inte stoppas. När jag frågar hur de trivs i Johannesburg så säger de unisont att de älskar det. De vill leva här. De vill uppfostra sina barn i staden och slutligen dö i Johannesburg. De påtalar att det är en farlig stad men de har fullt upp med att planera sitt bröllop och alldeles för mycket att göra för tänka på det. Nu när de satt ett datum för bröllopet så har äntligen familj och vänner accepterat deras förhållande. Det har varit två svåra år men de ångrar inget. Efter ett tag är det dags för mig att gå. Det är deras tvättdag idag och sen ska de försöka sätta ihop menyn till bröllopet.
Tre historier från samma stad. En om hopp samt en smått haltande framtidstro. En om förlorad tro och uppgivenhet. En om vardagen och kärleken. Johannesburg är en komplex stad men på något sätt är det vad som gör den vacker. Denna stad med oändligt många sidor på sitt mynt.

Henrich Harder
Last active at - from Johannesburg, Gauteng, South Africa

Henrich kollar in världen.

Day 152 of 231
0 Photos 1 Visited Places 2 Posts To the trip
subscribe

Get updates by email

Enter your name and email address, you will receive an email every time any of the following members update their trip.

Close

Log into Facebook

Forgot Password? Register
Close

Register