Resdagboken

Trubbel med kontanter, Visum och banköverföringar

Friday 30 June 2017 Istanbul, Turkey
  • 69 Views
  • 0 Comments
Report


30/6
På grund av kontantuttags besvär i Iran måste jag ta bussen till Istanbul för att göra överföringar. I Iran fungerar inga internationella kreditkort på grund av utländska sanktioner.

Det är en resa på  Cirka 36-37 timmar och bussen avgår från Western Terminal 10:00 enligt biljetten men det blir nästan två timmars försening och jag blir dessutom tvungen att byta buss då jag fått fel instruktioner från busschauffören.
 
Busen är full så när som på enstaka stol och det blir många kiss och rökpaus stopp men även för mat och kaffe.

Bussen är relativt rymlig så jag får några timmars sömn om än ytliga och ej ryggvänlig men ändå lite vila för kroppen.

I Gurbulak, gränsen mot Turkiet en två timmars väntan, bussen skall igenom och genomsökas, passkontroll o.s.v.
Efter drygt 37 timmar stannar bussen alldeles utanför en iransk resebyrå i  Centrala Istanbul och klockan är fyra på morgonen.

Tar in på ett hotell bara 100 meter från resebyrån och får sova till kvart över 8 då jag går ner till ett väldigt välförsett frukostbord.
Sen till resebyrån och köper en returbiljett till Tehran. Busen avgår precis utanför kl. 11.30 så jag hinner tillbaka till hotellet för mera kaffe i restaurangen.

Strax efter 11.30 åker vi iväg med en buss som har lite högre standard och klientelet verkar också vara mera välutbildat och ha lite högre status.

Resan går bra och den passagerare som sitter mittemot mig är en riktigt rolig typ. När de unga gardet längre fram i bussen spelar lite rytmisk Iransk pop så börjar han dansa och sjunga i bussen och fler hakar på. Bra stämning vill jag lova blir fet av detta.

Vid nästa morgons förmiddag, runt 10 är vi tillbaka i Gurbulak och i den första kontrollen, den turkiska inga problem, men när jag står i kön för att ta mig in i Iran blir jag kallad till ett kontor med stor fönster och en text som talar att här får man hjälp som turist och de är engelsk språkig

En ung vacker kvinna, kanske 30, 32 år i snygg dress och matchande sjal över huvudet förklarare helt sonika att mitt Visum inte gäller längre och hon säger…
-          Your Visa, just once
-          What do you say? blir mitt kommentar
I mitt Visum står det en liten rad om just ONCE vilket betyder bara en passgenomgång och detta är den andra.
Kvinna förklara på engelska att jag måste…
-          Bus to nearest airport and flight to Tehran for searching Visa at the Airport och forsätter
-          Or go back to Erzurum for a new Visa then come back here

Jag försöker förklara varför jag måste gå tillbaka till Istanbul och sen åter och hon förstår problemet men säger bara att våra regler och politiker har bestämt detta

Det blir att bita ihop och gå ut genom passkontrollen och genom den Turkiska igen och sen ta första bästa lediga ”VANbuss il närmaste flygplast som ligger 70 km bort. Biljetten köper jag i Douganbyzit och den innehåller ett anslutningsflyg från Istanbul till Tehran.

Planet avgår cirka 15.00 och väntas till Istanbul kring 17 och anslutningsflyget till Tehran skall avgå 19:15 så det finns tid.
Allt fungerar som det ska och det turkiska planet ha bra service, rymliga platser en TV vid varje sittplats.

Maten serveras inom en halvtimme och den äter jag medan jag ser på en gammal Die Hard rulle på TV´n
Landningen på Tehrans flygplats utan problem och innan passkontrollen blir jag anvisad av en flygplatstjänsteman att besöka VISA disken för ny ansökan.

Framför den står en man i grått kortklipp hår bakom några rep och ropar ut namnen till de som ansökt om nytt eller nya Visum.

Jag lämnar fram mitt pass och blir uppmanad at fylla i en ansökan och betala 75€ i kassan intill vilket jag också gör. Fyller sen i fyra fem rader i formuläret och tjugo minuter senare har jag ett nytt Visa, Just Once som räcker till mitten av september.

Nu går passkontrollen bra och jag leta sen upp ett växlingskontor och växlar in till Iranska Rial
När detta är avklarat ställer jag mig i kön för att fylla på mitt Iranska Pre Paid SIM kort och det fungerar.
Har också 2 GB surf som gäller i en vecka oavsett och jag förbrukat mängden eller ej.
Sen gäller det att hitta till ett hotell för i natt.
En ung kille letar sig fram till mig och frågar om jag är intresserad av en natt i ett Hostel.

Har i princip inga andra möjligheter så jag tackar JA och han fixar en privat taxi skjuts intill hostllet som är litet, halvdant men vad gör man. Frukost ingår i priset

Vaknar nästa morgon trött som bara den och när klockan är strax före nio sätter jag mig i Hostllets s.k. trädgård för frukost som är av den minst sagt enklare varianten.
 
Efter frukost tar jag mig in till  Centrala Tehran via tunnelbanan och fyra stationer inklusive ett byte är jag framme vid ett stort torg som jag känner igen.

Vandrar lite runt, besöker på nytt den mobilaffär som jag köpte SIM kortet första gången jag kom till Tehran och ber om hjälp varför jag inte kan ringa Bernd. Han förklara, eller säger sig tro att det har att göra med Turkiska mobiloperatören.

Sen letar jag upp en Café alldeles intill och som ligger lite lugnt till, utsikt från anda våningen och de har WiFi.
Google Maps och ser hur jag skall hitta till Aref där jag har  Cykeln och all packning. Ser att det är långt och ingen spårvagn eller tunnelbana så det blir på nytt en privat taxi.
25 minuter senare kör den äldre och smale taxiföraren runt Olympic Square rondellen och jag känner igen pizzabaren Rayhane.

Fast först går jag in på restaurangen intill som serverar både kaffe och mat. Det är en riktigt mysig restaurang med en vattenfontän i mitten och en vattenkanal rakt igenom restaurangen och mellan borden.
Äter lite kyckling och ris och blir bjuden på ett stort glas Dougk som liknar Ayran men är syrligare och en aning kolsyrad och smakar väldigt gott

Under tiden ja äter lite surf med mobilen och surfplattan och sen går jag intill Rayhane baren och blir väldigt välkommande bemött. cocaColan jag ber om slipper jag betala.

Araf hade jag tidigare på förmiddagen ringt och vi hade bestämt att träffas jus vid denna restaurang klockan 17 men jag tror att Araf fått förhinder för klockan blir snart slagen halv sju.

Då ringer Araf och ber om ursäkt, nått problem på jobbet, ber mig komma upp och det är ju inga problem för jag vet vart han bor och det är bara nån km bort

När jag börjat gå kommer en av de anställda på Rayhane och ger mig skjuts på hans motorcykel eller vespa upp till Araf.

Araf tar emot mig tillsammans med hans syster som är väldigt vacker och vi snackar lite om vad som hänt innan vi går ner till hans garage och tar fram  Cykel och packning.

Araf säger att han måste åka iväg 600 km söderut varför han på nytt ej kan ordna sovplats åt mig men ber mig höra av mig sent lördag eller tidigt söndag.
Vi tar farväl och jag får trots mina protester ej betala Araf för han utlägg om 2500000 Rial.
-          Just don´t forget me
-          No Problem blir mitt svar
-          How Should I forgett a person like You.

Sen iväg och har inte tänkt  Cykla långt för förra gången jag var här hade jag ju sett parken där alla satt och umgicks, grillade och åt så den parken får bli min Campingplats i natt

Efter en snabb koll i mobilen ser jag at jag fått e-post från den Uzbekiska researrangören och en tjej som heter Aliya och i mejlet en länk till en betalsajt, Payoneer dit jag skall transferera 80$ plus  Cirka 3% i nån s.k fee, totalt 82,47$

Fast det gör jag i morgon tänker jag utan at då veta vilka problem som kommer att dyka upp på grund av den Iranska Internet myndighetens webbsajt blockeringar

Mer om detta i morgon
Vi hörs mer från Tehran
// P-G
 

subscribe

Get updates by email

Enter your name and email address, you will receive an email every time any of the following members update their trip.

Close

Log into Facebook

Forgot Password? Register
Close

Register