Resdagboken

Turkiet och mötet med Berndt

Sunday 21 May 2017 Lüleburgaz, Kırklareli, Turkey
  • 75 Views
  • 0 Comments
Report


21/5
Har nu lämnat de bulgariska vägarna en sak är då säker, vägarna i Turkiet är i mästarklass om man jämför. Breda, hela och vägrenar som är flera meter breda.
Hinner dessutom inte långt förrän nästa igenkänningstecken av Turkiet märks, utropen från moskéerna. De hörs på flera mil håll tror jag lite överdrivet.

Jag har medvind och få jobbiga backar så jag kommer fram till Kırklareli strax för 16 och först lite proviantering i stans utkant för att sen ta sig in i centrum som är livlig och ganska snart ser jag en Vodafone butik och bestämmer mig för att skaffa ett nytt SIM kort.

Allt verkar fungera förutom att allt tar sån evinnerligt lång tid, blir dock bjuden på turkiskt te och kaka och skall bara sen få allt att fungera.

Det är nu problemet börjar, det förbetalda SIM kortet som kostar 55 TL visar sig endast fungera nationellt. Jag lyckas i alla fall få reda på att om jag betalar ytterligare 40 TL så jag kan få ringe utomlands för 120 minuter, fast jag har betalt för 750 minuter.

Vad tusan gör jag med resten…? Vägrar att betala och Vodafone försäljaren som tidigare varit så trevlig blir nu förbannad och ringer Polis!!!

Fast det händer inget mer än att jag får tillbaka kopian han tog av passet. Det blir nog att vänta till Istanbul innan jag får ett bra SIM kort är jag benägen att tro.

Klockan har blivit kvart över 8 och et är mer än halvmörkt ute när jag drar iväg mot Istanbul efter en stor tvådelad spikrak väg. '

Hittar en campingplats cirka 4 km utanför stan vid ett stort vetefält och viker av efter en traktorväg som både är guppig och hal.
Precis när jag ställer cykeln mot ett vattenledningssystem av betong ramlar en svart väska jag har fram på cykelhållaren och som innehåller mat o.dyl ner på marken.

Ovanpå denna väska brukar jag också ha en vattentät påse med regnkläder alá fjällräven och den nyinköpta skaljackan som också den är av fjällräven märke. Nu hittar jag den inte. Någonstans mellan stan och min campingplats har en ramlat av.

Vänder och cyklar tillbaka i mörkret med headlampa på för att leta efter den. Cyklar ända till Vodafone butiken men ingen påse.

Bara att vända om och jag är ganska deppig. Regnkläderna kostar cirka 3000 kr och skalljackan 5000 kr. Roligare kan man ju ha.

Tillbaka till min campingplats och fortfarande ingen jacka. Äter kvällsmat fast den smakar bittert, bara att bita i det sura äpplet.
Faaan! blir min reaktion flera gånger denna kväll medan jag äter.

Innan jag somnar kommer jag på att skaljackan blev tvättad i Bukarest så den ligger i den ena av de bakre väskorna.

Genast blir lite gladare då jag återfått en 5000 kr jacka. Istället är den blå lite billigare jackan för 2000 spänn borta tillsammans med regnkläderna. Trots de borttappade kläderna somnar jag ganska fort.

Vaknar tidigare än beräknat då regnet gjort mig lite bekymrad. Det är inte skoj att ta ner tältet i ösregn, men vad gör man. Jag är ingen vädergud tack och lov.

Glädjande nog avtar regnet medan jag packar ner och tar sen på mig skaljackan som nu får ersätta regnkläderna och drar sen iväg.


Efter cirka fem hundra meter efter traktorvägen som nu är ännu mera hal står jag på huvudet när framhjulet tappar fästet, jag blir lerig men ingen fysisk skada skedd.

Precis strax innan jag skall ut på stora vägen och på höger sida av traktorvägen ser jag en välkänd påse och den är min, bara min.

Regnkläder och blå jacka , “Yippee ki-yay”
Den ligger alldeles vid vägkanten precis vid ett stort gupp och då minns jag att jag nästa var på väg att vurpa där i går kväll.
Blir lycklig som ett barn över nån present och det går inte att beskriva glädjen att ha återfunnit kläderna.

Resten av vägen blir i solens tecken trots regnet. Femton kilometer senare ser jag ett Café liknande byggnad och tänker mig vattenpåfyllning och toalettbesök där

Cyklar in och blir attackerad av en stor svart hund som lyckas att slita ner reflexvästen jag fått av Brita och som jag hade bak på den stora väskan.
Ägarna som ser allt blir förtvivlad, bannar hunden och ber mig komma in.

Det är inget café utan ett kontor med stora panoramafönster. Blir bjuden på kaffe, turkiskt te och får en 1,5 liters vattenflaska som kompensation.

Jag drar vidare och allt går bra, vädret har blivit halvmulet så skaljackan åker av och bara T-shirten blir kvar.
Så småningom kommer fram till en ganska stor stad som heter Lüleburgaz och min plan är att bara dra igenom.

Vid det sista trafikljuset ser jag välkända cykelväskor framför mig och en man med en gul tunn jacka.  Cyklar upp bredvid och frågar varifrån han kommer och vart han är på väg.

Medan vid fortsätter att ykla hinner han berätta lite om sig själv och vart han är på väg.
Han heter Bernd och är från Österrike och har som första mål Istanbul. Frågar lite avvaktande om det är OK att vi gör sällskap?

Han säger…
-          It´s OK for me.
-          Lisbon Wednesday's Day is the goal. Will meet my daughter on Thursday.
-          So you can not be in a hurry

Jag svarar att..
-          For me it´s OK och fortsätter
-          I'm not in a hurry either, and it would be nice with company to Istanbul.
 
Efter några km trampande och lite snack om allt och inget så stoppar vi för en ÖL, en turkisk EFES vid en liten uteservering alldeles vid vägen och den sitter som ett smäck, Ölen alltså.
 
 Efter ytterligare några km hittar vi en lämplig plats att slå upp våra tält vid.

Vädret fortfarande bra, soligt och en ljummen kvällsvind drar över och jag känner mig lite upplyft av att fått sällskap av en likasinnad som dessutom är min närhet av min ålder.

Bernd är femtiosju år två barn och en fru som heter Uschi. Han arbetar normalt som busschaufför men nu fått fem månaders  Cykelledigt av sin arbetsgivare. Han skall sen vidare från Lissabon in till Georgien.
   
Jag äter min kvällsmat och Bernd bjuder på rödvin. Det roliga också är att han nästan har det likadant tält som jag, fast i rött och det heter Staika.

Under kvällen pratar vi om den resa vi hittills gjort och lite om annat också. Bernd visar sig vara en jäkligt trevlig, lättsam och rolig kille så jag fortsätter at njuta av sällskapet.

Vi Hörs Senare 
// P-G
The Global Cyclsit

 

subscribe

Get updates by email

Enter your name and email address, you will receive an email every time any of the following members update their trip.

Close

Log into Facebook

Forgot Password? Register
Close

Register