Resdagboken

Kvicksilver. Varanasi. Hem.

Friday 8 March 2013 Thiruvananthapuram, Kerala, India
  • 518 Views
  • 0 Comments
Report

Hej igen,

bara några timmar kvar nu, natten mot söndag går planet som ska ta mig och Peter tillbaka till Sverige. 3,5 månader har faktiskt gått, det är ganska länge det, och det kändes till en början som att tiden i Trivandrum aldrig skulle ta slut.

De senaste 14 dagarna har varit riktigt späckade och händelserika.
Sjukhustiden avslutades med en ”uppsamlingsvecka” där vi fick varsin dag på några sinsemellan rejält olika vårdinrättningar.

Privatsjukhuset ”Cosmopolitan” hade en splitter ny akut finare än S:t Görans, vad nu det säger, och otroligt nog en egen hygiensköterska anställd. Patienterna fick välja mellan att ligga på enkelrum, många med fantastisk utsikt, eller i större sal. Vi fick en pratstund med dr PP Joseph, som tillhörde den allra första kull läkare som utbildades i Trivandrum, i början av 1950-talet. För att de skulle få erforderlig praktik skickades de till Edinburgh i några år – ”väldigt kallt”, mindes dr Joseph, som senare var chef för internmedicinkliniken på Medical College Hospital i många år. Han är nu 78 år gammal men kör ändå sin mottagning måndag-lördag.

Det statligt drivna ayurvedasjukhuset ligger mitt i stan, nära järnvägsstationen, i mycket slitna lokaler. Många patienter testar ayurvedisk medicin i andra eller tredje hand, och våra guider var ivriga att visa upp just fall där skolmedicinen gått bet men där ayurvedan gjort susen. Det verkade främst gälla reumatiska tillstånd och vissa hudåkommor, och de patienterna behöll man gärna inneliggande upp till 5-6 månader, med noggrann diet och dagliga behandlingar. Det kan röra sig om oljeinpackningar och –massager, men också lavemang, blodiglar och framkallande av kräkningar. Ayurvedamedicinen går jag inte djupare in i nu, men även om mycket känns märkligt för en västerlänning har den trots allt praktiserats i flera tusen år och det finns säkert godbitar att plocka därur även för oss skeptiker.
I ST-läkarnas labb blev vi till exempel bjudna att smaka små runda korn som kittlade på tungan. "Det beror på att det är kvicksilver i dem. Om fem-sex timmar kommer tungan kännas normal igen."

I Mangalapuram några mil mot Varkala ligger en vårdcentral dit vi åkte för studiebesök. Man har cirka 150 patientbesök per dag och på mottagningen jobbar två läkare, en som gjort motsvarande AT och en som kom direkt från läkarexamen. Hårda bud – själv blir jag ju gnällig om jag skulle ha uppemot 20 patienter på en dag... Men de indiska kollegorna stretade på, undersökte inte så mycket, ordinerade täta återbesök och skrev en del remisser. Här gjorde vi även några hembesök, och bjöds på hemgjort vin av en muslimsk familj.

Efter att förra fredagen ha sagt adjö till Medical College Hospital har jag och Peter nu befunnit oss på resande fot i en vecka, och upplevt två väldigt speciella städer norröver. Calcutta blev jag förtjust i, en obeskrivlig mix av bedagade kolonialschabrak som en gång i tiden varit fenomenalt pampiga, och en rasande hektisk stad där mycket av livet utspelar sig på gatan. Fattigt, visst, men inte så att nöden syntes särskilt påtagligt, fast å andra sidan höll vi oss i ganska centrala kvarter. Turligt nog lyckades vi också pricka in Invitation Cup, Indiens största galopplopp och årets höjdpunkt på den gamla välskötta kapplöpningsbanan.

En betydligt knäppare stad är Varanasi, lika delar frenetiskt helveteshål som ofattbart vacker. I de trånga, mörka, stinkande gränderna i gamla stan får pilgrimer och turister samsas med kossor, hundar, ormtjusare och försäljare av allt som tänkas kan. Men lämnar man det stöket och viker av ner mot Ganges bjuds man på en alldeles sagolik vy där staden sluttar ner mot hinduernas heligaste flod, fylld av badare och båtar. Längs kajerna campar heliga män, vissa klädda i saffransfärgade tygstycken, vissa nakna och askinsmorda, som röker hasch och pratar livets mening med hippieturister i dreads. Lite längre bort bränns färggrannt svepta lik på bål. Roddbåtsturen i soluppgången kommer jag sent att glömma, vilket otroligt ljus, och tyvärr lär jag väl också komma ihåg väntetiden på stationen Mughal Sarai, bland råttor och uteliggare, innan det fyra timmar försenade nattåget väl dök upp.

Indien, vilket märkligt land, för mig liknar det inget annat, på gott och ont. Ena stunden fantastiskt och förtrollande med sina färger, sitt folkliv, sin mat, sin kultur och andlighet, sina stränder. Nästa stund en hopplös, larmig, smutsig, kaotisk soppa där ingenting fungerar och där alla försöker lura en vit turist.

Jag har ju varit här förut, tre gånger till och med, men bara två veckor i taget, och under en så kort tid hinner man mest känna efter om man vill åka hit igen eller hellre hålla sig på mer civiliserade breddgrader. Nu har tid funnits att begripa lite mer, om systemet och folket. Att komma in dag efter dag på de fattigas sjukhus och få pusselbitar om hur den vanliga människan lever, den erfarenheten är jag tacksam över att ha fått. Likaså att under en längre tid ha fått vistas i samhälle som skiljer sig så pass från vårt svenska, låt vara att tillvaron blir avsevärt enklare, minst sagt, när man som västerlänning inte behöver tänka så mycket på vad allt kostar.

Flera Indienböcker har jag tagit mig igenom, och många dagstidningar, så en viss bild har man fått av var landet står och vilka utmaningar som väntar. De är många. Man måste nog inse vilken ung nation Indien ändå är; det var först 1947 engelsmännen drog sig tillbaka, och då säger det sig självt att samhällsutvecklingen ligger långt efter jämfört med rika länder i väst. Samtidigt finns länder österöver som varit fattiga och ostrukturerade för inte särskilt länge sedan – som diktaturen Kina, eller Sydkorea – och som på kort tid kunnat ta enorma kliv. Många av de ländernas förutsättningar har Indien också: tillgången till billig arbetskraft, naturresurser, ett strategiskt läge, ett utbildningsväsende som trots sina brister försett lika många med akademisk examen som det bor människor i hela Frankrike.

Varken jag eller denna lilla reseblogg räcker på långa vägar till för att skriva något djuplodande i ämnet, men att påstå att korruption och mutor hindrar Indiens utveckling är nog inte helt fel. Politiker fattar beslut som berikar deras egna krets (av släkt, vänner och väljare) istället för de som skulle vara bäst för landet och det är ingen slump att Indiens stora konglomerat – Tata, Mittal, till exempel – bara växer och växer, eftersom bara de har byggt upp de kontakter som krävs för att få etablera sig inom vilken marknad som helst. Muta måste även den vanliga människan göra i det dagliga; för att få gasleverans till hemmet eller för att ens barn ska få en plats på en vettig skola.

Arrangemangsäktenskap är väl heller ingen hit för att få människor att må bra, och som ni fått rapporterat i Sverige har Indiens män stora problem med sin syn på kvinnor. Den fasansfulla gruppvåldtäkten i Delhi i december var förstås förstasidesstoff i många veckor, och ledde till att en fördämning brast: tidningarna fylldes av rapporter om andra övergrepp mot kvinnor, om diskriminering, och av artiklar på debatt- och kultursidor som diskuterade och analyserade. Samtidigt som andra, gubbar förstås, tyckte att kvinnor borde vara hemma på kvällarna och klä sig heltäckande, så skulle de inte behöva bli utsatta... I vissa delstater i norr finns 30-40 procent fler unga män än kvinnor beroende på selektiva aborter och mord på nyfödda flickor.

Men nog om problemen, det är inte de jag främst kommer tänka tillbaka på, utan på helt andra och betydligt mer positiva saker. Utöver alla lärdomar och intryck från sjukhusplaceringen har jag fått tillbringa en vinter i värme, i ett land där en helt otroligt god middag kostar 25 kronor, där stränderna är långa och vågorna sveper in med alldeles lagom kraft, och där den kortaste promenad blir ett larmigt, färggrannt äventyr.

Tack för den här gången, kul att ni ville läsa, vi ses i Sverige, det ser jag fram emot.

//Micke

Mikael Armstrong
Last active at - from Thiruvananthapuram, Kerala, India
subscribe

Get updates by email

Enter your name and email address, you will receive an email every time any of the following members update their trip.

Close

Log into Facebook

Forgot Password? Register
Close

Register